Försmak av sommaren



Håll med om att det är mysigt,



Jag har varit och köpt nya dynor och lycktor till terassen.
Jag tycker att det blev så fint.

Stenåldern?

Firade Emilias födelsedag denna helgen, i fredags frågade min man om vi hade något särskilt i helgen.??
 Ja, blev  svaret, vi ska  fira Emilia på söndag.
 Hade tänkt åka och fiska med pojkarna i morgon.... 
Tanken är ok, men helt fel tidpunkt. Med tanke på att det ska städas och bakas, men, men lämnar över det till flickorna i familjen bara.
Inget ovanligt, tyvärr.
Tillbaka till stenåldern

Manligt-kvinnligt??

Att ta över?? Jag och många av mina kolleger och vänner har ofta pratat om detta att vi få göra nästan allt hemma. Ibland så har vi då sagt att vi kanske få skylla oss själva att vi inte låter/släpper in männen. Men jag undrar det, det måste finnas en anledning till att det har blivit så... man märker att men hallo det händer ju ingenting om inta jag gör det eller om man ber om det. Jag tycker inte att man ska behöva hålla på att tjata.. då blir man den där tjatkäringen. Av naturliga skäl så tar man över, gågon måste har koll på läget, man märke att om man kanske för ett ögonblick släpper kontrollen så är det högar med damm, tvätten blir till berg, tomt i kylen. Och dessutom barn som springer och äter hur som helst, för att fixa något att äta mitt på dan ägnas inte en tanke. Nej de går omkring i si egna lilla värld pendlar mellan TV:n och något att flytta på utomhus fram och tillbaka. Surkäring tänker ni nu, jaja gör ni det.. Men ni kanske hjälps åt när ni kommer hem med mat och dyligt.. men se nej här är det en som går och sätter sig framför TV:n eller tidningen och väntar på att maten ska blir färdig, fast vi har jobbat båda två. Skulle jag göra så blev det nog ingen mat, det skulle bli smörgåsar. Och färdiglagad portionsmat till jobbet. Elaka surkäringen

Så olika vi är

Som alla säkert vet så finns det lika många olikheter som människor Det finns de som inte alls kan accepterar att andra är annorlunda. Det finns de som måste höras och synas i alla sammanhang. Det finns de som tyst smyger omkring, varken hörs eller syns De som skulle kliva över lik för att få sin vilja igenom. De som är halv/heltokiga och skiter i vad andra tycker. De som måste få andras bekräftelse. Listan kan göras lång Sen är ju frågan vart är jag, vem är jag. Ni har säkert er uppfattning vem jag är. Men är det så enkelt, jag kanske är en när jag träffa just DIG, en annan när jag träffar andra. Men en sak är säker jag kan som regel acceptera de flesta som de är MEN känner jag mej orättvist behandlad eller om någon gör mina barn illa DÅ tar det fyr inom mej, och detta kan ter sig på olika sätt. Jag kan sluta prata med folk, eller blir jätteledsen. Men jag gråter aldrig öppet. Kan blir en liten bitch mot en del, beroende vad för typ av människa de är. Vilka funderingar man har, men kontentan är att alla är vi olika och vi få nog försöka acceptera våra små egenheter. Kan det beror på att det är påsk som Catherine är så djup. Ha det gott nu i vårsolen

RSS 2.0