Cines blogg

Det här bloggandet är ganska så osammanhängande, men det finns kanske någon som kan sätta ihop det på något sätt, och kan förstå varför jag är den jag är. 

Jag har genom åren haft det mycket svårt att knyta an till folk, har liksom inte vågat. 

Som jag i mitt tidigare inlägg  nämde, så sökte jag hjälp, men istället för att hjälpa mig så talade personen om min situation för hela min arbetsplats.

Man blir ju då ganska så inåtvänd och misstänktsam mot omgivningen. Fast jag igentligen är en givmild och snäll person,( vill tro att jag är). 

Jag kom loss ifrån skiten, men inte med hjälp av andra, "mannen" flyttade av egen vilja. 

Men jag och min dotter hade tagit ganska så stor skada av att bo ihop med honom.

Och jag och framförallt min dotter har  tagit stor skada av att jag har vuxit upp i de förhållande med slag och hårda ord.

Och jag har under alla år mörkat om den bistra sanningen. 

Vill egentligen inte blotta min mamma, men tyvärr är det så, hon har förvisso hjälpt mej i många andra situationer men när man är ett barn och blir slagen eller behöver hjälp för att man blir slagen av någon annan så är det ingen tröst.