Terapi
Konstigt, tänkte skriva av mig lite här, men det tycks vara så att bara vetskapen om bloggen få mej att må bättre. Eller så är det så att mina upplevelser är en del av mitt liv som jag få leva med och att jag liksom fixa det på något sätt.
Men jag har ändå nog behov av att prata med någon, med tanke på att det kommer över mig ibland.
Nu undrar säker en eventuell läsare. Vadå?
Ja inte nog att man fick en del slag som barn, jag träffade en "man" som var rätt snabb med näven.
Jag sökte hkjälp nångång av de som jag trodde var mina vänner, men icke, ville även att mina föräldrar skulle hjälpa mej: Men jag fick reda ut mina problem själv, var svaret.
Inte så lätt när man sitter i skiten
Kommentarer
Trackback
