Moderskänslor ???

Lämna bort ett barn, hur kan man lämna bort ett barn ? Eller hur kan man dela på ett syskonpar, och "förbjuda" dem att träffa varandra ? 
Jag har en bror, vi blev delade när jag var i 4-5årsåldern han var då 1-2. (Våra föräldrar skilde sig.)
Vi har knappt träffats sen dess ( i ca 50 år.) Min bror bodde hos vår pappa och jag hos vår mamma.
Min brors förra flickvän gjorde ett försök, men han ville inte, han har någon typ av agg till mej, jag vet inte vad det är.
Hans nuvarand fru har samma inställning som han ????
Detta fenomen går väl i arv, min mormor lämnade ifrån sig sin förstfödda. Hon är förståndshandikappad, så det var hennes ursäkt, och om jag är rätt informerad var hon född utanför äktenskap, innan hon träffade min morfar.
 
Hela min uppväxt är "skruvad"

Som vanligt

Min minsta dotter fyllde år igår, hela 13. 
Mormor,morfar, farmor,farfar, faster och farbror kom som vanligt. Men hon har ju en storasyster som inte har varit på en enda av hennes tretton födelsedagar. Inte ett enda litet kort på posten har det heller kommit. Det enda man kan printa ned är, grattis Emilia på facebook, inte ett ord mer. Annars är man mer frikostig med orden eller tecknen. Förstår inte detta, kan  man inte anstränga sig någon jävla gång. 

Terapi

Det här bloggandet är ganska så osammanhängande, men det finns kanske någon som kan sätta ihop det på något sätt, och kan förstå varför jag är den jag är. 
Jag har genom åren haft det mycket svårt att knyta an till folk, har liksom inte vågat. 
Som jag i mitt tidigare inlägg  nämde, så sökte jag hjälp, men istället för att hjälpa mig så talade personen om min situation för hela min arbetsplats.
Man blir ju då ganska så inåtvänd och misstänktsam mot omgivningen. Fast jag igentligen är en givmild och snäll person,( vill tro att jag är). 
Jag kom loss ifrån skiten, men inte med hjälp av andra, "mannen" flyttade av egen vilja. 
Men jag och min dotter hade tagit ganska så stor skada av att bo ihop med honom.
Och jag och framförallt min dotter har  tagit stor skada av att jag har vuxit upp i de förhållande med slag och hårda ord.
Och jag har under alla år mörkat om den bistra sanningen. 
Vill egentligen inte blotta min mamma, men tyvärr är det så, hon har förvisso hjälpt mej i många andra situationer men när man är ett barn och blir slagen eller behöver hjälp för att man blir slagen av någon annan så är det ingen tröst. 

Terapi

Konstigt, tänkte skriva av mig lite här, men det tycks vara så att bara vetskapen om bloggen få mej att må bättre. Eller så är det så att mina upplevelser är en del av mitt liv som jag få leva med och att jag liksom fixa det på något sätt.
Men jag har ändå nog behov av att prata med någon, med tanke på att det kommer över mig ibland.
 
Nu undrar säker en eventuell läsare. Vadå?
 Ja inte nog att man fick en del slag som barn, jag träffade en "man" som var rätt snabb med näven.
Jag sökte hkjälp nångång av de som jag trodde var mina vänner, men icke, ville även att mina föräldrar skulle hjälpa mej: Men jag fick reda ut mina problem själv, var svaret. 
 
Inte så lätt när man sitter i skiten

Terapi

Har funderat mer på det med bekräftelse, kan det vara så att de som skriver bloggar söker bekräftelse genom dem??
Likaså facebook, man skriver uppdateringar och kolla om någon gillar eller kommentarer.      Klart att det är så
Själv skojar jag runt och slänger med ord hit och dit, men det är inte alltid jag tål att någon gör så mot mig, får alltid funderar lite skojar de eller menar de vad de säger. Osäker JA, dålig självkänsla JA. 
 

Terapi

Kommer att ha rubiken Terapi på alla mina inlägg ett tag framöver, jag behöver "prata" av mej lite.
Glömde en sak innan, Jag, även JAG behöver bli bekräftad. Oftast är det bara de som "skriker" som får det, även vi TYSTA.behöver det

Terapi

Det är inte lätt att vara liten, man påverkas och präglas av sin omgivning och föräldrar. Ett självförtroende kan raseras av en enda kommentar. Kan  sedan vara mycket svårt att bygga upp oavsett av vad någon säger, för man tror inte på vad de säger. En uppväxt men hårda ord och slag gör ju inte saken bättre. 
I början av vuxenlivet är det då lätt att man tar efter, man kan eller vet inget annat. Men som tur är så kommer en del på andra tankar och förstår att detta är fel, förhoppningsvis innan omgivningen inte har tagit allt för mycket skada. 
Frågan är varför vissa blir offer, lyser det offer om dem ??
 

En dag med Emma

En dag med Emma.
Kollat i affärer och fikat, det är vad jag har gjort tillsammans med Emma idag.
Hittade ett par legging för 100lappen, som hittat. De ska jag ha på mig när jag festa runt med Suzanne i Malmö.
Är på ganska bra humör idag. Men tänker endå ibland på sommaren, ja och alla andra tillfällen som vi har blivit dissade.

Återkommer.. <3


Bryt ihop

Längesedan jag bloggade, men vet  ju inte riktigt vad jag ska skriva om. Men kanske jag skulle skriva ner mina tankar lite här och nu. Jag vet att jag har gjort en del utspel den senaste tiden och detta har resulterat i en del kedjereaktioner. Som bla. att vissa har plockat bort mej från facebook mm. men ni ska bara veta att jag står för allt jag har gjort och skrivit. Dels för mina hemmavarande barn skull för jag vet att de har blivit mycket sårade och ledsna och jag vill inte att detta ska upprepas dels även för min och min mans skull som även vi har blivit det samma, men vi som föräldrar måste stå där och vara starka. Nu kanske en del tycker att jag överdriver. ja kanske det men ni har inte varit med på hela resan så håll bara käften. Det går till en viss gräns sen orkar man inte mer.

Närmare detaljer en annan gång..

Kalendermiss

Skulle till tandläkaren i dag, kommer dit då visar det sig att det hade blivit fel. Jaha, så då är det bara att masa sig dit i morgon igen. Sånt slöseri mid tid och pengar. Men jag orkar inte bli arg käna ingeting till. Det är bara att bita ihop.

Återfall

Fick en ny ångestattack igår, i bilen på väg in till stan, inte roligt alls. Men den gick fort över. Vad är det som händer? Kanske behöver jag gå i terapi, eller hjälper det att skriva av sig. Om jag bara vet orsaken.

Idag blir det en runda till stan Rixfm festivalen, men i år ingen som jag vill se, åker för ungarnas skull.

Jobbar i helgen, känner inte all för det. Kanske ska jag söka mej ett annat jobb.

Lev väl

Åhhhhh

Har jobbat hela dagen och kommer hem till en diskbänk full med disk, tonäringar som ligger i soffan och glor på tv. De orkar knappt lyfta på huvudet och säga hej. Disk maskinen var nästan tom, det hade bara varit att sätta i disken men inte. Jag säger då det, dagens ungdom.

Sedan, inte nog med det så går de sen fram och tillbaka och kolla och undrar när maten blir färdig.

Inte roligt efter en dag på jobbet, för nu ser det ut som om allt ska hända på mina pass.

Tack och lov är jag lrdig nu i två dagar.

Varenda tanke varenda handling

Hela ens existen går ut på att man ska göra det som är bäst för barnen. Även semestern gör man det som barnen vill, man åker till nöjesfält, campar så att de har möjlighet till bad och fiske. Kan de inte bada åker man till ett badland som Skara sommarland eller liknande.

Men jag kanske inte vill åka karuseller, jag kanske inte vill bada. Jag vill ha en pub med en trubadur som spela och sjunger låtar som jag kan sjunga med till. Jag vill ha en dansbana där de spelar dansvänlig musik, så man kan rocka loss.

När få jag detta ? När jag är 70 och inte kan sjunga eller dansa.

Nästa år är det i mamma Catherine som bestämmer vart vi ställer husvagnen.

Sjung och va glad

Försmak av sommaren



Håll med om att det är mysigt,



Jag har varit och köpt nya dynor och lycktor till terassen.
Jag tycker att det blev så fint.

Stenåldern?

Firade Emilias födelsedag denna helgen, i fredags frågade min man om vi hade något särskilt i helgen.??
 Ja, blev  svaret, vi ska  fira Emilia på söndag.
 Hade tänkt åka och fiska med pojkarna i morgon.... 
Tanken är ok, men helt fel tidpunkt. Med tanke på att det ska städas och bakas, men, men lämnar över det till flickorna i familjen bara.
Inget ovanligt, tyvärr.
Tillbaka till stenåldern

Om

Min profilbild

Cine

RSS 2.0